Så kom den då. Just när sommaren är som bäst, i slutet av juli. Stor, glad och bullrande svepte den in över oss. Vi som bara är vana att ha "lite lagom" många gäster i veckan var glatt överraskade fast vi förberett oss i åratal. Värdens största orienteringstävling O-ringen, bjöd oss på ca 45 000 besökare i Sälen på en enda sommarvecka!

Det här påminde ganska mycket om ett Vasalopp, fast i sommarkläder. Jag menar i det avseendet att absolut alla här på orten är engagerade och berörda i någon form. Rena rama mobiliseringen alltså! Markägare för tävlingsslingorna, idrottsföreningen för mängder av funktionärer, restauratörer för att utspisa alla hungriga och inte minst alla med möjlig logiuthyrning. Det är nu som lokalbefolkningen flyttar ut i skogen till fäbodar och gömda sommarstugor vid avlägset belägna sjöar. In flyttar följdaktligen orienterare och deras familjer eller tom hela klubbar, det såg man på färgglada klubbflaggor och vimplar som vajade vid de lokala trappräckena.

Fast det här är en anrik och seriös tävling påminde stämningen i Sälen under den här veckan lite om karneval. Inte så mycket trummor och sambatakter kanske men väl gemyt, trängsel, värme och lättklätt i kortbyxor. Sälen bjöd ju som vanligt på fint sommarväder, klarblå himmel, strålande sol och ca 28 grader varmt i skuggan. Det är självklart mycket trevligare med de här förutsättningarna, det kunde lika väl ha varit som året innan, kallt, blött och lerigt. Nu bodde alla dessutom bra i hus och stugor med eget badrum, dusch med varmvatten och torkskåp för ev blöta eller mer troligt här, svettiga kläder.

Tävlingens första etapp hade start och mål i Berga by, just på Vasaloppsstarten. Här kändes historiens vingslag i luften och inspirerade säkert en och annan till bra resultat av bara farten. Andra tänkte kanske på att man skulle i alla fall inte springa de nio milen Vasaloppsled till Mora och fick kraft av det, vem vet? Den obligatoriska blåbärssoppan och energidrycken saknades inte heller under etappen. De följande etapperna, deltävlingar och den stora finalen genomfördes på fjället. Ett 100-tal bussar såg till att logistiken för att förflytta så här många tävlande och supportrar fungerade. De gick i skytteltrafik från boendeområdena till respektive tävlingsarena. På bestämda platser väntade våra gäster tålmodigt och glatt samspråkande med varandra på att bussen skulle komma. I mina ögon såg det ut som om alla kände varandra, men 45 000? Trevligt verkade de hur som helst ha, var man än såg dem. Påfallande positiva människor de här orienterarna!

Sommarsömniga Sälen by och centrum blev plötsligt vinterpiggt igen! Nu var det ju som vilken vintervecka som helst, fullt med gäster vart man än såg. Parkeringen utanför centrumhuset var full, livsmedelsaffärerna blev tagna på sängen och det gapade tomt i hyllorna de första dagarna efter gästernas ankomst. Snabb påfyllning ordnades och både gäster och vi ortsbor blev glada över nya färskvaror. Dessutom fick Glassbolaget göra extrautryckning eftersom glass plötsligt blev en bristvara i de södra fjällen! Värmen gjorde alla glassugna och överallt såg man människor som svalkade sig eller badade i tillgängliga vattendag. Vår egen badvik i Sälens by såg ut som vilken charterbeach som helst med mängder av gäster som alla försökte få plats med sitt badlakan och picknickorg. Västerdalälvens vattentemperatur visade på nya rekord, plus 21 grader mot normala 16. Det åskådliggjordes bäst med att en och annan ortsbo även sågs bada i älven! Kanotuthyrningen hade också bråda dagar. Vem vill inte glida med strömmen i den här värmen med handen i svalkande vattnen? De lokala bävrarna som normalt visar sig på våra bäversafaries hade förmodligen dragit sig tillbaka till Hälla naturskyddsområde för lite lugn och ro, ingen såg någon under den här veckan i alla fall.

Det sattes många rekord under den här veckan i Sälen, både officiella och inofficiella. Aldrig hade väl så många sprungit O-ringen! Mer än 25 000 starter tror jag redovisades. Älgarna hade det lugnt och skönt nere i dalen efter att ha motats ner från fjället av morgontrötta idrottsföreningar. Vi ville ju inte att de skulle bli stressade och skrämma våra sommargäster. En och annan villaägare hade åsikter om att det låg älgar och idisslade på gräsmattan på förmiddagen och satte djupa spår i rabatten. Men vem brydde sig, inte älgarna i alla fall.

Finaldagens målgång var på Lindvallen vid Snöcentret. Alla var där! Vilken stämning, vilket folkliv och gemyt! Skugga var högvaluta och det var trångt under fjällbjörkarnas spretiga grenar i den nästan 30-gradiga värmen. Ett antal lyckliga löpare hade räknat med regn och hade paraply med, det funkar ju lika bra att skugga med mot sol. Sista dagen kunde vi räkna ihop veckan i ett respektingivande antal starter, 109 000, och nästan 25 000 unika tävlande. Kom igen Småland, slå det om ni kan!
Text och bild Maggie/Peter Ahlbin Sälen