för att krävs QuickTime

Det är i sista delen av april och maken föreslår att vi åker till Kläppen och ser på snöskotertävlingar. Eftersom vädret är härligt, solen skiner från en klarblå himmel, så nappar jag direkt. Framför mig ser jag böljande vita vidder av orörd snö, ett vindlande skoterspår mellan ledkryssen och snötyngda granar i kanterna. En uppfriskande vårutflykt med kaffetermos, renfällar och en och annan färgglad apelsin att pigga upp sig med. Precis som i de blanka resebroschyrena ni vet.

Det skulle visa sig vara ett gigantiskt kommunicationsfel oss emellan, typ manligt och kvinnligt. Jag började ana oråd redan när vi körde in i Kläppen. Fullt med folk, flaggor, tältpaviljonger, hög musik och parkeringsvakter! Jag sneglade på maken och såg på hans uttryck att nu var det teknik, fart och manlig våghalsighet som var på gång. Inga böljande vita vidder och slingrande skoterspår, den saken var säker!

Jag hade hamnat i värsta extremtävlingen för skoter, Sweden X! Här samlas de mest våghalsiga förarna för att göra upp om vem som har minst vett, dvs vågar mest. I efterhand förstår man ju att det är inte den eftertänksamma och smarta som vinner, det är de andra, de som möjligen tänker efteråt. Möjligen kan bristen på damklass i tävlingen ha med detta att göra, ja, jag bara undrar alltså?

Stämningen under de olika tävlingsmomenten eller klasserna var som på Råsunda stadion under ett fotbollsderby. Fem tusen entusiastiska åskådare leddes av en ännu mer entusiastisk speaker, det jublades, åååhades och suckades samstämt och engagerat. Mest bifall fick den lokale värdskändisen Daniel Bodin från Malung som bars fram på en våg av segervittring hos publiken. Han vann free- styleklassen och när han gör en 30 m lång flygtur där han snurrar runt ett helt varv bakåt med skotern i luften (jodå, jag skojar inte!) vet jublet inga gränser. Maken ”lär” mig att tricket kallas en back-flip, så nu kan jag det, tack och lov!

Dan Ferguson från den amerikanska kontinenten var segertippad men fick se sig slagen och hamnade en bit ner i prislistan, fyra eller femma tror jag. Som tröst fick han en gul-blå hockytröja med tre kronor av publiken som han med stolthet klädde på sig. Han var glad, log som solen sitt tandlösa leende och spred glädje var han än gick. Tänderna har förmodligen gått åt i någon obeskrivlig vurpa tidigare och ett visst svinn får man tydligen räkna med. Vår lokala stjärna Daniel fick t.ex sy ihop haken med fem stygn efter en vurpa under dagen, men steg sedan upp på skotern och körde som om ingenting hänt. Typiskt manligt eller hur?

Fast jag inte är någon fart-tävlings-människa måste jag trots allt ge arrangörerna en eloge för en proffsigt genomförd tävling. Arenan var spektakulär med hisnande hopp och fin preparering trots att snön var som socker i värmen. Vip:s, utställare, press och media såg ut att trivas som fisken i snön, förlåt, vattnet menar jag. Och vem om inte Rydell & Quick skulle se till att publiken fick i sig en rejäl dos med rock`n roll i partytältet? Solbrända (röda) fans och tävlande från backen svingade en och annan bägare tillsammans med dem under kvällen och sent blev det, var säker på det!

Text och bild Maggie/Peter Ahlbin Sälen