Det är tidig morgon i Sälen och snön ligger meterdjup på fjället. Vi har kommit en bit in i mars månad och dagarna är härligt ljusa och förhållandevis långa. Solen strålar från en absolut klarblå himmel och vi är ivriga att komma iväg hemifrån. Idag står det långtur på skoter på schemat och förutsättningarna är de allra, allra bästa.

Nu på morgonen är det minusgrader men vi kan räkna med att det under dagen blir betydligt varmare. Då gäller det att klä sig i lager-på-lager-principen så att man kan ta av sig en eller annan tröja efter hand som temperaturen stiger. Vi rullar ihop en ogarvad renfäll och spänner fast bak på skotern. Ryggsäcken med kaffe, frukt och bullar är redan i packväskan tillsammans med en flaska solskyddsfaktor 30.

Den smala skoterleden från dalen tar oss genom skogen mot fjället och med jämna mellanrum kör vi under portaler av snötyngda ungbjörkar. Spår efter hare, räv och älg på myrarnas orörda snö visar på att här pågår dagligen dramatik på liv och död. Det är fantastiskt vackert och rofullt här och jag skänker en tacksam tanke åt att vi har en tystgående fyrtakts Polarisskoter.

Snart är vi ute på fjällets highway för skoter och närmar oss Högfjällsområdet. Trafiken av skoteråkare är betydligt tätare nu och vi blir omkörda av snabba maskiner med unga förare som uppskattar fart mer än vad vi gör. Vi tar kompisleden upp mot Hemfjället och vårt mål är Hemfjällsstugan där vi räknar med att äta lunch. På kompisleden delar man plats med atletiska skidåkare och lite rundare vardagsmotionärer, alla på smala längdskidor. Det härliga vädret gör att alla är på gott humör och ingen huter med skidstavarna mot oss fast vi kommer på skoter.

Vi ser Hemfjällsstugan på långt håll. Vinden tar tag i den hissade blågula flaggan som välkomnande slår ut mot solen. Nu är vi vid en av fjällets viktigaste knutpunkter! Från alla håll kommer det in skidåkare och skoterekipage. Här är det snöpulkor på släp och glada hundar som fått sträcka ut ordentligt i selen. Snart har vi fått en skål härligt varm och mustig gulaschsoppa i handen och vi sätter oss ute vid den varma stugväggen. Är det gott eller är det gott? Vi njuter av soppan, solen och av att bara titta på folk som kommer och går. Efter en syndigt god våffla med sylt och en kopp kokkaffe vinkar vi hej då till Linda bakom disken och ger oss iväg igen.

Uppe på fjällets platå ser vi hur långt som helst. Långt bort i soldiset skymtar Trysilfjället och på närmre håll ser vi ledernas gula och röda kryss vindla iväg mot horisonten. Det är mindre trafik nu och efter en stund är vi helt ensamma. Fälten av orörd snö ligger oändliga framför oss och nu kan vi inte hålla oss längre! Vi måste bara köra en runda utanför leden, bara för att det är så kul! Snön sprutar ut under mattan, sväng runt en liten förskrämd fjällbjörk, mer gas och upp på leden igen. Fina spår blir det och det är som att vara först i backen efter ett snöfall, härligt kul!

Västerut kör vi i maklig fart. Vi har bestämt oss för att köra bort till den stora Kärleksravinen och ta någon timmes rast i solen. Med skotern tar vi oss bekvämt dit och ner till bottnen av ravinen. Här blir det vindskyddat och det är varmt i solen, säkert 20 grader plus. I söderläge hittar vi en plats att stanna på, parkerar vår skoter och lägger ut renfällen i snön. Solen gassar, det är dags att ta av lite kläder och solskyddet behöver bättras på för att inte bränna oss i ansiktet. Det är så avkopplande att ligga här i solen! Den ogarvade renhuden håller oss både torra och varma och vårt kaffe och hembakade bullar smakar himmelskt.

Möjligheten att enkelt kunna ta sig ut på fjället har gjort att skotertrafiken har ökat i Sälenfjällen. Ibland kolliderar intressena mellan motorfart och ostörda naturupplevelser men på det hela taget fungerar det bra. Sälens snöskoterklubb och företagarna på fjället arbetar med att få fina och utökade leder. Mängder av ideella timmar läggs på att sladda leder, laga broar över vattendrag, röja ris och se över ledmarkeringar. Är man ivrig skoteråkare kan man vara med och sponsra det här förbättringsarbetet genom att betala ett ledbidrag, 100 kr per dag eller 750 kr per säsong till klubben.

På vägen hem över fjället skrämmer vi iväg en flock med vinterklädda fjällripor. En del av dem flaxar iväg lågflygande mot närmaste buskage, andra springer mot samma mål över den gnistrande snön. Solen står lägre nu, luften kyls snabbt av och det är skönt att ha värme i handtagen på skotern. Solvärmen under dagen har gjort snön blötare och på leden har det blivit guppigare efter all trafik som passerat. Nere i skogen är det lugnt och tyst och snart är vi hemma på gården igen. När vi lastar av är vi helt överens om att några sådana här dagar borde alla få vara med om. En skoterutflykt till Kärleksravinen en solig vårvinterdag är en riktig höjdarupplevelse!

Text och bild Maggie/Peter Ahlbin Sälen