Sälens höstsäsong
Just när vi Sälenbor vinkat av de sista entusiastiska bär- och svamplockarna, när björkarna och asparna lyser av gula blad och vinterturisterna fortfarande är kvar i Mälardalen – då är Sälen också bra.

Luften är hög och krispig och smakar som fjällbäckarnas klara vatten. På morgon driver dimbankarna sakta över gärderna och längs älven. Det är helt stilla och älvens vatten är som en spegel med perfekt skärpa. Det är nu som golfbanans fairway är som grönast och bollrännan är nästan aldrig upptagen av några greenfee-gästers främmande bollar. Alla har redan gått ut och här finns ingen trängsel eller väntetid.



På fjället lyser sluttningarna av ljungens violetta hav. Sikten är oändlig och ledens grå spångar slingrar sig framåt, uppåt längs med de gula ledkryssen. Den medhavda matsäcken smakar himmelskt och det heta kaffet från svartpannan över elden skulle göra en turk lycklig.

Det är nu vi hinner med att tala med vandra. Sommaremigranterna är tillbaka och barnen är glada att träffa sina kompisar i skolan igen. Vi njuter av att äga vår tid, att stå kvar vid Konsum eller Posten och prata färdigt. Hur var sommaren i Skåne? Ska vi kanske ge oss ut i skogen och fylla frysen med svamp och bär? De soliga kvällarna inbjuder fortfarande till en och annan tidig grillmiddag med rödvin, det krävs bara en tjockare tröja.

När frosten tagit sommarblommorna och trädgårdsmöblerna är intagna för vintern, då njuter vi av det stora lugnet. Veden sprakar i spisens brasor och de lurviga tofflorna vippar på kalla fötter. Nu tänker vi tillbaka på höstens röda lingontuvor, på fisketuren till Latmanstjärn och öringarnas hugg. Utanför fönstret vajar rönnen med grenar nertyngda av rönnbärens stora klasar. Sidensvansarnas visslingar blandas med vindspelets melodi och på sidebordet väntar en oläst deckare.

Text och bild Maggie/Peter Ahlbin Sälen